går från att vara överlycklig, exalterad och full av livslust och planer till känslan av att hjärtat ska gå sönder, ångest och gråt. och så tillbaka igen. och igen. och igen. för känslan av att ha lämnat allt tryggt och alla gamla rutiner bakom sig kan vara både fantastisk och hemsk. för ibland är en nystart fantastisk och full av möjligheter och ibland är den ångestfylld och längtande tillbaka. fast kanske inte längtande ändå. men lite saknande. lite vemodig.

 

har varit så stressad senaste månaderna. men nu börjar allt lugna ner sig. utom jag. lever kvar i stressen och blir rastlös och ensam med för mycket tankar. men jag bor trots allt med min älskade pojke, mitt allt, så riktigt ensam blir jag aldrig, och jag har fina vänner att hänga med, och snart har jag semester och får ligga på landet och åka på festival, och min tjugoårsdag kommer firas i London, så egentligen, egentligen, är nog livet ganska bra trots allt!